Kräv säkerhet av friskolorna!

I början av juli kunde vi läsa i bl a DN och Svenska Dagbladet att Skolinspektionen stänger Central Skola Al-Huda i Solberga med omedelbar verkan.

DN skriver: Skolinspektionens tillsyn av Central Skola Al-Huda visar att det finns brister inom samtliga av de områden som Skolinspektionen bedömer. Flera av bristerna är allvarliga och omfattande. Det gäller särskilt områden som gäller elevers rätt till utbildning, individuella utvecklingsplaner samt särskilt stöd.

Friskolan har cirka 70 elever från Botkyrka, Stockholm och Huddinge. De kommunerna har ansvar för att varje elev har en plats i en kommunal skola när höstterminen startar.

Den sista meningen i stycket ovan visar på en av orimligheterna i dagens system med friskolor: när en friskola inte klarar att fullgöra sitt åtagande gentemot eleverna övergår ansvaret till de kommuner, som eleverna bor i. Detta skapar bl a svåra planeringsproblem i kommunerna.

För det första måste reglerna ändras, så att de föräldrar som sätter sina barn i en friskola får stå en större risk för barnens skolgång än vad fallet är i dag. T ex genom att barnen inte omedelbart förs över till en kommunal skola utan först när nästa termin börjar. Om stängningen skett mitt i en termin (vilket inte är fallet med denna skola) så är det föräldrarnas ansvar att barnen får undervisning fram till nästa termins början.

För det andra måste införas en regel som avkräver friskolorna ett garantibelopp, så att en eventuell nedläggning (oberoende av skäl) kan genomföras i god ordning och som kompenserar kommunen för de extra kostnader som denna ådrar sig p g a friskolans stängning. Jämför med resebranschens garantier enligt resegarantilagen.

Debatten om privata entreprenörer inom vård, skola och omsorg handlar oftast om oskäliga vinster, men det finns all anledning att även se till att entreprenörerna, innan en konkurs eller stängning av annat skäl, belastas med de kostnader som kan bli följden om de inte uppfyller sina åtaganden.

DN                    SvD                          Skånska Dagbladet

———————————-

Moderaterna           Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna      Miljöpartiet

Det räcker inte med vinstförbud – kolla även lönerna för VD mfl

Inom socialdemokratin pågår tydligen en träta angående vinstuttagen ur privata bolag som bedriver äldrevård (och ev även annan verksamhet inom vård, skola och omsorg).

Helsingborgs Dagblad rapporterar från det socialdemokratiska Skånedistriktets kongress:

Flera motioner krävde att vinstuttagen stoppas eller begränsas och distriktsstyrelsen delade deras kritik. Men Stefan Löfven vill idag inte gå så långt som till vinstförbud.

Det är bra att man kritiskt granskar vinstuttagen från de företag som helt finansieras av skattemedel.

Men det räcker inte att enbart se till vinsterna.

Man måste även granska lönesättningen. I synnerhet gäller detta ledande befattningshavare i dessa företag. För en tid sedan skrev Sydsvenskan om ett antal assistansbolag. Förutom stora vinster beviljade sig ägarna (tillika VD)  stora löner. Branschen är tydligen rena guldgruvan. Och guldet = pengar som vi betalt i skatt.

Med andra ord:

om samhället tar bort eller begränsar möjligheterna att göra vinster i dessa företag, så finns risken att pengarna istället flödar ut via löner.

Därför måste ett vinstförbud eller en vinstbegränsning kombineras med en lönesättningsbegränsning. Detta har jag tidigare skrivit om i ett blogginlägg (länk till inlägget).

Märkligt nog hör man aldrig någon diskussion från politikerna om den aspekten på oskäligt utnyttjande av skattemedel.

Sydsvenskan

Socialdemokraterna

Miljöpartiet      Folkpartiet

Veckans Affärer: ”Välfärd växande bubbla”

På sin webbsite skriver Veckan affärer i dag (länk till artikeln) bl a (utdrag ur artikeln; jag har själv gjort texten i fetstil där det förekommer):

Sverige har på kort tid blivit ett av världens mest avreglerande länder för välfärdstjänster. Det är en tillväxtbransch med bubbelvarning där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll.

Fram träder en hel sektor som sysselsätter tiotusentals anställda, men kontrolleras av ett fåtal bolag och där kvalitetskontrollen inte sällan är underordnad kostnadskontrollen. Slående är också hur stor del av branschen som kontrolleras av stora nordiska private equity-bolag.

Faktum är att ingen annanstans än i Sverige kan offentliga skattemedel så enkelt omvandlas till privata vinster.

VA karaktäriserar branschen som en ”växande bubbla”. Nu är det ju så att när bubblor växt tillräckligt mycket, så spricker de. Vad händer då?

I dag utförs nära 20 procent av välfärdstjänsterna av privata aktörer. Vad gör dessa när bubblan spricker? När de inte längre kan plocka ut miljardvinster från skattemedel?

Att riskkapitalisterna blir fattigare svider inte i mitt skinn.

Men vad händer med alla de verksamheter de driver? Vad innebär det för alla elever och vårdtagare, som nu är ”kunder” hos dessa företag? Vad innebär det för kommunerna som förmodligen måste ta hand om resterna av den spruckna bubblan.

Det vore anständigt om finansminister Anders Borg (M), näringsminister Annie Lööf (C) och andra ministrar, som så ivrigt förespråkar privat ägande i välfärden, också berättade hur de ser på konsekvenserna av en sprucken bubbla i den kommersiella välfärdssektorn.

 

Moderaterna           Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna

Kvalitet i vård och omsorg – vad menas konkret?

Häromdagen debatterade riksdagen riskkapitalbolag i välfärden. Jag följde debatten en stund på TV, men var sedan tvungen att bege mig till mitt planerade träningspass på Actic/Nautilus. Man får ju se om sin hälsa så att man inte alltför tidigt behöver bli ”kund” på ett Caremaboende.

Ett av de mest frekventa orden i debatten var ”kvalité”. Det viktigaste för debattörerna var att vårdinrättningarna (och även skolor för den delen) levererar ”kvalité”. Under den stund jag hörde på debatten kunde jag dock inte någon gång uppfatta vad man konkret menade med kvalité. Valfrihet är kvalité enligt vissa debattörer – det framgick. I det fallet handlade det, vad jag förstår, om att kunna välja mellan olika vårdgivare (vårdföretag). Kvalité kan även kopplas till mängden vårdande resurser (personal) enligt någon debattör.

Jag är nu i en ålder att det inom överskådlig framtid skulle kunna bli aktuellt med plats på ett äldreboende (om jag inte kämpar på för fulla segel hos Actic). Därför är det för mig aktuellt att fundera över hur jag skulle vilja definiera kvalité och valfrihet.

För det första så struntar jag egentligen i VEM som driver det äldreboende som jag så småningom eventuellt måste vara kund hos. Det är HUR verksamheten är utformad som jag bryr mig om. D v s att jag får mina krav tillgodosedda.

Därför måste kvalité och valfrihet definieras i operativa termer. Kalla det mål. Mål skall kunna följas upp. Om vårdgivaren inte når överenskomna mål skall denna straffas och tvingas att antingen nå målen inom en bestämd (kort) tid eller mista sin rätt att vårda.

Vad skulle då kunna vara mätbara komponenter i ett kvalitetsbegrepp som utgår från ”kunden”? Bl a dessa, vad mig anbelangar (utan inbördes ordning):

• God mat (enligt min bedömning)
• Att jag varje dag får välja mellan olika rätter. Det är ju inte säkert att jag villa ha samma mat som de övriga. Jag kan acceptera att dagen innan tala om vad jag vill ha.
• Att jag själv får bestämma vad jag vill dricka till maten. Inga andra restriktioner än att jag inte får bli så full att jag stör andra.
• Att jag får äta när jag vill (inom vissa gränser).
• Att jag får lägga mig när det passar mig.
• Att jag får stiga upp när det passar mig.
• Att jag får gå ut (vid behov med hjälp) när jag vill gå ut – inte enligt ngt schema.
• Att när jag kallar på hjälp, så skall det komma hjälp inom loppet av 3 minuter. Åtminstone skall någon i personalen inom den tiden ha kollat vad som står på.
• Snurrar det till i huvudet på mig så att jag gör konstiga saker skall det finnas personal som märker detta och kommer till undsättning.
• Att dusha när jag vill och få hjälp med det om jag behöver det.
• Att ha rätt till ett enskilt samtal med någon i personalen varje dag i minst 15 minuter.
• Att anhöriga och vänner får komma på besök när jag och de vill och att de då skall kunna få kaffe och en kaka (till rimligt pris). Vill de äta någon måltid med mig skall de få det om de meddelat boendet dagen innan.

Detta betyder att jag inte ställer krav på en viss mängd personal. Det skall vara så mycket personal och andra resurser att mina krav blir uppfyllda. En gång i månaden skall jag och vårdinrättningen göra en uppföljning av hur väl målen har uppfyllts. Om det behövs skall jag få hjälp av någon anhörig (eller annan person som har mitt förtroende) att bedöma måluppfyllelsen. Om vårdföretaget och jag har olika uppfattningar, så är det min uppfattning som gäller. Uppföljningen skall vidarebefordras till den som betalar för min vård (kommunen). Brister vårdgivaren i måluppfyllelsen skall denne åläggas att omgående rätta till problemet. Om detta inte har skett inom en vecka får man inte betalt och kan ev straffas på annat sätt.

F n har jag ingen egen erfarenhet av äldreboende. När jag får det kan det mycket väl tänkas att jag vill komplettera kraven.

Jag ställer min kravlista till fritt förfogande för det eller de partier som vill driva frågan om valfrihet i den bemärkelse jag här angett.

DN1                     DN2                  SvD                      HD                 Arbetarbladet

Socialdemokraterna        Folkpartiet      Miljöpartiet     Moderaterna     Vänsterpartiet    Centerpartiet

Se även

Konkreta förslag ang privata intressenter i skola, vård och omsorg

Miljöpartiet vill skärpa kraven på friskolor genom fyra åtgärder (DN Debatt). Bakgrunden är kritik om ”oskäliga vinstuttag” och ”missbruk av skatteregler”.

Detta kommer naturligtvis att diskuteras livligt. Det finns dock skäl att koppla frågan om friskornas vinster med motsvarande problematik inom vård och omsorg.

Jag vill därför göra ett litet inspel som förhoppningsvis skulle kunna pigga upp diskussionen och öka pressen på de privata riskkapitalister som profiterar på vård, omsorg och skola. Samtidigt som det inte utesluter seriösa privata intressenter.

Här är därför några idéer till lagstiftning, som stramar åt tömmarna på skattefinansierade giriga företag/stiftelser i vård- och skolsvängen:

Princip 1: Begränsning av avkastning på satsade medel. Ägandet skall inte ge mer avkastning än vad ägarna skulle ha fått om de placerat sina pengar på ett sparkonto i en bank.

T ex får endast den del av vinsten som motsvarar räntan på ett normalt sparkonto av aktiekapitalet delas ut till ägarna. All annan vinst skall stanna i företaget.

Princip 2: Företagets kostnader för ledande befattningshavare och administration får inte överstiga medianen för dessa kostnader inom motsvarande offentligt driven verksamhet i landet.

En koncern-VD jämställs här med offentligt anställda förvaltningschefer. En dotterbolags-VD jämställs med en rektor för skolor med motsvarande antal elever under sig. Socialstyrelsen resp Skolverket gör en katalog över befattningar i privata företag/stiftelser och deras motsvarigheter i offentligt driven verksamhet.

Princip 3: När försäljning av en privat driven skattefinansierad verksamhet planeras skall berörda myndigheter i god tid (minst 3 månader) underrättas och ge tillstånd till fortsatt verksamhet i den nya ägarens regi. Om tillstånd inte kan ges genomförs inte försäljningen eller så övergår verksamheten utan ersättning till en offentlig huvudman (kommun/landsting/region/staten).

Princip 4: När en privat driven skattefinansierad skola inte kan drivas vidare eller om den går i konkurs skall kommunen inte ha något ansvar för eleverna förrän i samband med starten av nästa läsår.

De föräldrar som sätter sina barn i privata skolor får själva ta risken att dessa lägga ner under pågående läsår och att barnen då försenas i sin skolgång.

Princip 5: Upphandling av varor och tjänster till privat driven skattefinansierad verksamhet skall ske utifrån reglerna i LOU.

Varor och tjänster får inte utan formell upphandling köpas av andra bolag inom samma koncern.

Princip 6: Inga andra koncernbidrag än de som tillåts enl pricip 1 är tillåtna.

D v s ett moderbolag kan inte få mer pengar från ett dotterbolag än vad som följer av princip 1.

Princip 7: Privat driven skattefinansierad verksamhet skall lyda under samma lagar som motsvarande offentlig verksamhet vad gäller offentlighetsprincip och medarbetares rätt att uttala sig om verksamheten.

Till berörda partier:

Ni får gärna använda dessa principer för att konkretisera vad ni vill göra för att eliminera  nuvarande missförhållanden när det gäller privat driven skattefinansierad verksamhet. Jag vet att det behövs mer detaljpilleri innan det kan bli lag av detta.

 Jag hjälper gärna till. Hör av er i kommentarsfältet.

Skånskan                 Corren            SVT Rapport        SvD

GP                              DN                    Arbetarbladet     Aftonbladet

HD                             SR                     Socialdemokraterna

Miljöpartiet