Så kan (C) lösa bostadskrisen för de asylsökande

I Svenska Dagbladet skriver idag ett antal aktiva centerpartister att de står bakom idén om fri invandring. Den idé som lanserades i Centerpartiets idéprogram och som väckt en enorm debatt och – förmodligen – bidragit till (C):s tillbakagång i mätningar av väljarsympatier.

Samtidigt läser och hör vi i media (t ex SVT) om bristen på bostäder för de som nu söker asyl i Sverige – och inte mist för de som förväntas komma inom kort. I år väntas 54 000 personer söka asyl i Sverige.

Sydsvenskan rapporterar i dag om att kommunstyrelsen kräver migrationsministern Tobias Billström på ett möte om ensamkommande flyktingbarn. Nu är tillströmningen till Malmö cirka 40 ensamkommande flyktingbarn i veckan som ansöker om asyl. Bland de problem som kommunstyrelsen för fram nämns bristen på bostäder.

I denna problematik uppstår en möjlighet för centerpartisterna att i praktisk handling visa sitt engagemang för invandring. Nu har centerns ideologer en möjlighet att göra sig populära bland dem som kan ana problem med fri invandring.

Mitt förslag riktar sig i första hand till författarna av artikeln i SvD, men inget hindrar andra som står bakom tankarna om fri invandring att hänga på.

Här är mitt förslag:

KATARINA ERLINGSON (C), regionråd Skåne, GUSTAV ANDERSSON (C), landstingsråd Stockholms län, OLA JOHANSSON (C), riksdagsledamot Halland och CATARINA DEREMAR (C), kommunalråd Tierp meddelar omgående Migrationsverket att de är beredda att ta emot, säg, fem flyktingar var och bereda dem bostad i sina respektive bostäder. För den goda sakens skull antar jag att de inte önskar någon ersättning från Migrationsverket för denna tjänst. De skriver ju bl a i sitt debattinlägg:

”Att fler människor vill komma och leva i Sverige är någonting positivt. En ökad inflyttning till Sverige innebär att fler personer kan vara med och bidra till vår gemensamma välfärd och tillväxt. Invandring är en stor potentiell resurs för kommunerna.”

Därför räknar jag med att dessa fyra prominenta centerpartister även engagerar sina partikamrater i att ställa upp med bostäder till de asylsökande. Då kan man verkligen tala om ”mindre snack och mer verkstad”.  Och man ser att centern tar sina egna förslag på allvar och läger dem till grund för ett konkret handlande till gagn för både samhället och de asylsökande.

Opinionssiffrorna kommer att stiga till oanade höjder och (C) kommer att få stanna kvar i riksdagen även efter nästa val.

Eller hur?

———————————-

Moderaterna           Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna      Miljöpartiet

Kränker övervakningskameror din integritet?

Jag har nyss kommit hem efter en tids jobb i England. Detta land är ju det i Europa som är mest nerlusat med övervakningskameror.

I Sverige är länsstyrelserna restriktiva med att ge tillstånd till övervakningskameror på allmän plats. I Malmö har det ledande kommunalrådet krävt sådana på ett av de mest brottsbelastade stråken, men fått nobben av länsstyrelsen.

Skälet? Kamerorna inkräktar på den personliga integriteten.

Kände jag min personliga integritet kränkt eller hotad under min vistelse i England? Nej! Tvärtom. För det mesta tänkte jag inte ens på att kamerorna fanns där eller fäste någon speciell notis om alla de skyltar om kameror som finns uppsatta. I den mån jag överhuvudtaget reagerade på kamerorna och skyltarna, var det med en viss känsla av trygghet. Kanske är trygghetskänslan falsk. En hel del överfall sker i fyllan och villan utan föregående planering. Förövarna bryr sig då inte om eventuella kameror, säger polisen. Men jag misstänker att mer planerande rånare (och sådana finns det gott om i Malmö) skulle dra sig för att bli filmade under ”yrkesutövning”.

I DN kan vi läsa att många krogar sätter upp övervakningskameror olagligt. Varför? Jo, för att det är så svårt att få tillstånd till lagliga kameror och att de känner ett behov. Och rimligen har de grund för den känslan. Varför skall de vara olagligt att sätta upp övervakningskameror inom en restaurang om man mycket tydligt redan utanför talar om att sådana finns? Vill man inte utsätta sig för filmningen, så är det bara att låta bli att besöka stället.

Mitt förslag är:

• tillåt filmning inomhus och i entrén till restauranger, caféer, butiker och liknande inrättningar. Med inomhus avses även eventuella områden som etablissemanget disponerar utomhus (t ex en trädgårdsservering).
• tillåt privatpersoner att filma fritt inom sin tomt och mot objekt i dess omedelbara närhet (t ex en brevlåda om denna står strax utanför tomten; en garageport som ligger i tomtgränsen).
• tillåt att polisen får publicera bilder, som har tagits med övervakningskameror, på misstänkta tjuvar och andra brottslingar. Brottets straffvärde skall inte spela någon roll. Bilder som visar pågående brottslighet skall alltid visas på polisens hemsida om det inte stör själva brottsutredningen.
• låt kommunfullmäktige i resp kommun själv besluta om övervakningskameror på gator, torg, parker o liknande allmänna platser i kommunen. Samråd skall ske med den lokala polisen innan beslut. Polisen skall ha veto om den kan visa att kamerorna skulle försvåra polisens brottsbekämpning. I övrigt är det kommunfullmäktige som beslutar.

Vad säger Morgan Johansson (S), ordförande i justitieutskottet?
Vad säger Johan Linander (C), vice ordförande i justitieutskottet?
Vad säger Johan Pehrson (FP), ledamot i justitieutskottet och Folkpartiets talesperson i rättsfrågor?
Vad säger alla de andra ledamöterna i justitieutskottet?

Moderaterna           Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna      Miljöpartiet

Straffrabatt för yrkeskriminella

Det svenska rättsväsendets och lagstiftningens förfall, med justitieministern som föga hedersam frontfigur, har kommenterats i denna blogg.

En trogen läsare har gjort mig uppmärksam på en intressant artikel i samma anda:
Stefan Wahlberg, skriver i Dagens Juridik under rubriken ”Pragmatisk juridik skyler över rättsstatens misslyckande”.

Jag vill varmt rekommendera en läsning av artikeln. Du hittar den på följande länk: http://www.dagensjuridik.se/2012/02/pragmatisk-juridik-skyler-over-rattsstatens-misslyckande

Artikeln framkallar rysningar av obehag genom sin beskrivning av hur lagstiftarna gynnar de kriminella genom en lagstiftning som går på tvärs mot det allmänna rättsmedvetandet.

Stefan Wahlberg konstaterar i artikeln

Systemet med straffrabatt för yrkeskriminella framstår redan som principiellt obegripligt för stora delar av befolkningen. Att det nu är just detta system som utgör själva fundamentet för att yrkeskriminella ska kunna komma ännu lindrigare undan gör knappast saken mer begriplig.

Som vanlig medborgare och med juristutbildningen begränsad till ”proppen i juridik” framstår det som helt obegripligt hur våra politiker kan ställa upp på detta.

Vad säger Morgan Johansson (S), ordförande i justitieutskottet?
Vad säger Johan Linander (C), vice ordförande i justitieutskottet?
Vad säger Johan Pehrson (FP), ledamot i justitieutskottet och Folkpartiets talesperson i rättsfrågor?
Vad säger alla de andra ledamöterna i justitieutskottet?

Moderaterna           Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna      Miljöpartiet

Veckans Affärer: ”Välfärd växande bubbla”

På sin webbsite skriver Veckan affärer i dag (länk till artikeln) bl a (utdrag ur artikeln; jag har själv gjort texten i fetstil där det förekommer):

Sverige har på kort tid blivit ett av världens mest avreglerande länder för välfärdstjänster. Det är en tillväxtbransch med bubbelvarning där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll.

Fram träder en hel sektor som sysselsätter tiotusentals anställda, men kontrolleras av ett fåtal bolag och där kvalitetskontrollen inte sällan är underordnad kostnadskontrollen. Slående är också hur stor del av branschen som kontrolleras av stora nordiska private equity-bolag.

Faktum är att ingen annanstans än i Sverige kan offentliga skattemedel så enkelt omvandlas till privata vinster.

VA karaktäriserar branschen som en ”växande bubbla”. Nu är det ju så att när bubblor växt tillräckligt mycket, så spricker de. Vad händer då?

I dag utförs nära 20 procent av välfärdstjänsterna av privata aktörer. Vad gör dessa när bubblan spricker? När de inte längre kan plocka ut miljardvinster från skattemedel?

Att riskkapitalisterna blir fattigare svider inte i mitt skinn.

Men vad händer med alla de verksamheter de driver? Vad innebär det för alla elever och vårdtagare, som nu är ”kunder” hos dessa företag? Vad innebär det för kommunerna som förmodligen måste ta hand om resterna av den spruckna bubblan.

Det vore anständigt om finansminister Anders Borg (M), näringsminister Annie Lööf (C) och andra ministrar, som så ivrigt förespråkar privat ägande i välfärden, också berättade hur de ser på konsekvenserna av en sprucken bubbla i den kommersiella välfärdssektorn.

 

Moderaterna           Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna