Dags för fysisk bestraffning i svensk rättsskipning?
Sverige berömmer sig över att vara ett multikulturellt samhälle med stor tolerans för influenser från andra länder och kulturer.
Vi bejakar och värdesätter (eller åtminstone tolererar)
- Mat från hela världen
- Kläder med etnisk och religiös betydelse
- Andra kulturers och religioners seder, högtider och fester
- Könsstympning
- Tvångsäktenskap
- Hederskultur
- Svenskt medborgarskap utan krav på att medborgaren skall kunna svenska
- Kunskaper i utomeuropeiska språk
- M m
Inom ett område har det svenska samhället dock inte tagit till sig mångkulturen fullt ut. Inom rättsskipningen.
Här finns möjligheter att få inspiration från främmande kulturer och införliva dem med den svenska rättspolitiken.
Visserligen förefaller dödsstraff vara en etablerad straffmetod inom vissa kretsar i invandrartäta förortsområden. I den formella svenska rättsskipningen har straffet tack och lov inte slagit igenom.
Men kanske skulle någon form av, icke så definitiv, fysisk bestraffning kunna vara intressant att överväga. Böter och fängelser tycks ju ha en begränsad påverkan på brottsligheten.
Samtidigt borde detta kunna vara attraktivt även för dem som vurmar för ursvenska traditioner. Vi har ju svenska historiska straffmetoder som stämmer väl överens med ännu använda straffmetoder i t ex Mellersta Östern.
Ett näraliggande exempel är spöstraff. Det har fördelen av att både ha svenska historiska traditioner och en mångkulturell laddning. I ett rent manuellt utförande tämligen arbetsamt för bödeln, men metoden kan säkert gå att automatisera.
Metoden borde med fördel kunna användas mot brottslingar, som begår de allra fegaste brotten. Här tänker jag i första rummet på brott mot försvarslösa åldringar. Väskryckning från en åldring som stapplar fram med rullator. Stöld från en åldring vars lägenhet man lurat sig in i genom att t ex utge sig för att vara hantverkare eller för att be om en tjänst (t ex ett glas vatten). Även bedrägerier, ekonomisk brottslighet, fickstölder och pedofili förfaller väl lämpade att straffa med metoden. För de nämnda brotten är ju ev fängelsedomar tämligen beskedliga. En ökning av fängelsestraffen är dyrt för samhället, varför alternativ som är mer smärtande för brottslingen bör övervägas.
Jag förutser en invändning med hänvisning till ”FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna”, artikel 5. Mot detta kan dock anföras att grym och omänsklig inte definieras i förklaringen. Vad som är grymt och omänskligt måste väl ställas i relation till brottet. Ett spöstraff är knappast grymt eller omänskligt i förhållande till de ovan nämnda brotten och dess konsekvenser för brottsoffren. ”Förnedrande … bestraffning” då? Nja! Man behöver ju inte direkt utföra bestraffningen offentligt.
Jag är varken kriminolog, rättspolitiker eller historiker (bara en enkel gräsrot) och kan därför inte ge detaljerade förslag om hur en lagstiftning som innefattar fysisk bestraffning skall vara utformad.
Jag överlämnar därför frågan till våra rättspolitiker i Riksdagens justitieutskott – eller varför inte: ändå upp till vår justitieminister.
Uppfinningsrikedom och innovation är ju honnörsord i dagens näringspolitik. Varför inte också i rättspolitiken?
——————–
Moderaterna Folkpartiet Centern Kristdemokraterna Socialdemokraterna Miljöpartiet