Gör Kungl Slottet i Stockholm till asylboende

Migrationsverket uttrycker numera ofta oro för att det inte skall klara att hitta boende till alla asylsökande som kommer till Sverige. Det kan så vara, men samtidigt går det inte att komma ifrån att verket inte fullt ut ser de möjligheter till boenden som faktiskt finns. Ibland alldeles i närheten. Ibland i lokaler, som redan är i statens ägo, och som därför inte borde innebära alltför stora kostnader att utnyttja.

Här är några förslag, som jag delar med mig till verket – helt utan anspråk på någon ersättning:

Kungl Slottet i Stockholm. Byggnaden är centralt placerad med närhet till kollektiva kommunikationer. Närheten till riksdagshuset gör att nya svenskar lätt kan besöka riksdagen och där få nyttiga praktiska lektioner i svenskt samhällsliv med den politiska eliten som lärare. Byggnaden är redan möblerad och har få bosatta. Med rimliga kostnader bör stora rum kunna delas av till mindre.

Landshövdingeresidensen runt om i Sverige. I dessa – ofta stora – byggnader bor få personer. Ibland finns färdiga gästrum. Liksom i slottet i Stockholm bör det gå att med rimliga kostnader avdela större rum till mindre. Dessa byggnaden ligger ofta centralt och svarar därför upp mot kraven från flyktingar på att slippa bosätta sig i ”ödemarken”, kilometervis från tätorter, där bara eremitsvenskar annars bor.

Drottningsholms slott. Detta ligger tyvärr inte helt centralt, men å andra sidan bor här redan en familj med invandrarbakgrund, varför det bör kunna accepteras av nytillkomna invandrare. Slottet är stort och bör kunna hysa fler än de som bor där idag.

Statsministerresidenset (Sagerska palatset). Även detta ligger mycket centralt i Stockholm med närhet till allmänna kommunikationer. Mig veterligen har nuvarande statsministern bara en fru och inga barn. Så det borde finnas plats för ett antal asylsökande familjer efter viss anpassning av huset (som f ö är tämligen nyrenoverat).

Övernattningsbostäderna i riksdagens hus. För närvarande finns i Riksdagsförvaltningens bostadsbestånd övernattningsbostäder för riksdagsledamöter i riksdagens hus och bostadsrättslägenheter i privata bostadsföreningar. Dessa övernattningsbostäder och bostadsrättslägenheter ägs av staten genom Riksdagsförvaltningen. Om två eller flera riksdagsmän, i solidaritet med de asylsökande, kunde tänka sig att dela övernattningsbostad, så skulle sådana bli lediga till asylsökande, ev med familj.

Det är viktigt att flyktingar kommer till miljöer där det finns gott om välvilligt inställda grannar. Därför föreslår jag att Migrationsverket köper in bostadsrätter på Södermalm, Östermalm, Vasastaden och Kungsholmen i Stockholm. Företrädesvis i de två först nämnda stadsdelarna. Priserna kan synas höga, men de går i varje fall inte till personer som spekulerar i asylboenden på avlägsna och gudsförgätna orter. Man kan dessutom räkna med att grannarna aktivt medverkar till den nödvändiga integreringen i Sverige genom att kraftfullt bejaka de nyanländas kultur och traditioner.

På den tiden jag arbetade i Stockholm fanns det stora personalmatsalar i Rosenbad, på olika myndigheter och i Riksdagen. Om dessa finns kvar skulle asylsökanden, som inte är intresserade av egen matlagning, kunna få fri tillgång till dessa matsalar. Naturligtvis måste dessa då servera mat enligt de forna hemländernas traditioner. Men det bör vara välkommet även för de personer som sedan tidigare besökt dessa näringsställen.

Om det finns personalmatsalar på huvudstadens tidningar, så kan även dessa säkert ställa upp med förtäring till asylsökande. Kontakten med dessa nya matsalsgäster borde underlätta för redaktionerna att skriva om mångfald och andra flyktingrelaterade frågor.

Detta är bara några idéer om hur man kan skapa utrymme för det ökande antalet asylsökande. Och det i miljöer, som är positiva till flyktingmottagandet.

Vad väntar Migrationsverket på? Sätt igång! Flyktingströmmen sinar inte.

Några intressanta länkar:

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/minister-attackerad-pa-skanskt-asylboende

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/15-000-asylplatser-saknas

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/hojd-maxgrans-pa-asylboende

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6122085

http://www.migrationsverket.se/Om-Migrationsverket.html

——————–

Moderaterna          Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna      Miljöpartiet

Vem läser bidragsfinansierade kulturtidskrifter?

En kulturstorm blåser över Sverige! Riksdagens kulturutskott vill minska stödet till s k kulturtidskrifter med 75%. Detta har väckt en storm av ilska bland kulturfolket – och hos en del politiker. Alla refererar till att det är en minskning med 75%, men jag har (trots flitigt Googlande) ännu inte hittat någon, som talar om hur stor belopp som blir kvar att dela ut till kulturtidskrifterna.

Tydligen är dessa tidskrifter av oumbärligt värde för demokratin i Sverige; för kulturen; för allt möjligt. Av reaktionerna att döma leder bidragsminskningen till att vi blir ett kulturellt u-land.

Själv har jag i modern tid inte bläddrat i någon tidskrift, som betraktas som kulturtidskrift och som därmed bör ha fått bidrag.

Möjligen har jag sett någon av dem ligga på hyllorna i stadens bibliotek när jag besökt dessa – för att låna böcker.

De stora frågorna är dock:

• Varför behöver dessa oerhört värdefulla publikationer statligt stöd?
• Om de är så viktiga, varför har de inte prenumerations- och lösnummerintäkter som motsvarar deras kostnader? Ja, kanske t o m annonsintäkter? Varför kan inte intressenterna (läs ”läsarna”) finansiera de tidskrifter de läser?
• Hur många läser dessa tidskrifter? Är det bara jag som är obildad nog för att aldrig ha gjort det?
• Skall den som tycker det är intressant att sätta igång en tidskrift inom något som vederbörande kallar ”kulturområdet” självklart räkna med att den helt eller delvis skall finansieras av staten? Vilka andra näringsidkare kan göra det?

Det är klart att kulturfolket protesterar när man börjar skära ner på deras bidrag. Vem tycker inte det är jobbigt att gno ihop sin försörjning på den fria marknaden? Men för oss andra, som skall betala, så finns det skäl att inta en kritisk hållning till proteststormen. Jag brukar inte lyfta fram moderater, men i det här fallet tycker jag att det finns skäl att lyssna på kulturutskottets ordförande, Per Bill (M), och hans tal om vikten av prioriteringar i politiken.

På torsdag skall riksdagen debattera detta.

Kolla då på vad som sägs; här finns länk till Riksdagens webb-TV: http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H201KrU1

 

Lite fakta:
Utdrag ur
Kulturutskottets betänkande 2014/15:KrU1

Bidrag till litteratur och kulturtidskrifter (3:1)

…
”Utskottet ställer sig bakom motionsförslaget från Per Bill m.fl. (M, C, FP, KD) om en medelstilldelning på 123 060 000 kronor till anslaget 2015. I detta ligger en neddragning på 15 miljoner kronor som i huvudsak bör göras när det gäller stödet till kulturtidskrifter. Det statliga stödet till kulturtidskrifter kan ges till tidskrifter i såväl tryckt som digital form. Utskottet vill peka på den möjlighet till ökad tillgänglighet och därmed bättre möjlighet att nå fler läsare samt till minskade kostnader, bl.a. för distribution, som elektroniskt utgivna tidskrifter innebär.”

———–

http://www.dn.se/kultur-noje/alliansens-kulturbudget-drabbar-landets-kulturtidskrifter/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/bjorn-wiman-ren-vandalism-av-okunniga-och-odugliga-politiker/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/kulturutskottet-vet-inte-vad-en-kulturtidskrift-ar/

http://www.dn.se/kultur-noje/litet-hopp-for-kulturtidskrifterna/

http://www.svt.se/kultur/bidrag-till-kulturtidskrifter-stryps

——————–

Moderaterna          Folkpartiet           Centern         Kristdemokraterna         Socialdemokraterna      Miljöpartiet

Behöver en svensk kunna prata svenska?

I en artikel i Sydsvenskans B-del, Kultur och nöjen, 2012-03-01, skriver en man vid namn Petter Larsson under rubriken ”Farlig förbindelse”. Denna utgår bl a från artiklar på DN Debatt av författaren Fredrik Ekelund (14/2) och statsvetaren Bo Rothstein (21/2).

I sin artikel beskriver Petter Larsson Danmark som norra Europas starkaste befästning mot de fremmede.

En av de faktorer som, enligt Petter Larsson, gör Danmark till ”norra Europas starkaste befästning mot de fremmede” är att man kräver språktest och kunskapsprov för medborgarskap.

Petter Larsson bemödar sig inte om ge några argument varför sådant språktest är så förkastligt. Han tycker förmodligen att det är en självklarhet. Det tycks f ö även Sydsvenskans ledarredaktion göra i en huvudledare, där man utan vidare spisning tar avstånd från Folkpartiets krav på sådant språktest.

En sådan inställning är för mig obegriplig!

Det måste väl vara en självklarhet att en svensk medborgare kan svenska språket. Lika självklart är att medborgaren har basala kunskaper om det svenska samhället.

Därför måste det vara lika självklart att man kontrollerar dessa kunskaper innan man delar ut medborgarskapet.

Varför?

Med medborgarskapet följer ett batteri rättigheter och förmåner. Varför skall Sverige dela med sig av dessa till personer som inte bemödar sig om att lära sig svenska språket och skaffa sig grundläggande kunskaper om det svenska samhället? Hur kan man kalla sig svensk om man inte kan prata svenska? Det är ingen självklar rättighet att bli medborgare i Sverige. Om man inte får det genom födsel och släktskap. Dessutom är goda kunskaper i svenska språket en förutsättning för anställningsbarhet och integration i det svenska samhället.

Svenskt medborgarskap är ett rättsligt bindande förhållande mellan staten Sverige och en enskild individ, en svensk medborgare. Svensk medborgare kan man bli genom födelse, adoption, förälders giftermål (legitimation) eller ansökan. Det mest påtagliga beviset på det svenska medborgarskapet är det svenska passet och att man som svensk medborgare har en ovillkorlig rätt att vistas i Sverige. … Bara svenska medborgare har en absolut rätt att bo och arbeta här i landet och bara svenska medborgare har rösträtt i riksdagsvalen. Man kan inte bli invald i riksdagen utan svenskt medborgarskap. …. Det finns också vissa anställningar som till exempel polis, yrkesmilitärer och vissa skyddstjänster, som enbart får tillsättas med svenska medborgare. … Sverige kan ge konsulär hjälp till medborgare som frihetsberövas/grips av polisen i utlandet. (Wikipedia, Regeringen mfl källor)

I ett pressmeddelande den 8 juni 2008 skriver Utbildningsdepartementet (jag har gjort fetstil):

Rapporten Språk, krav och medborgarskap innehåller en genomgång av regelverken för hur medborgarskap kan förvärvas i 19 länder. En tydlig trend i riktning mot ökad restriktivitet kan konstateras i de västeuropeiska länderna. Goda kunskaper i mottagarlandets språk är allt oftare ett krav för medborgarskap. Dessutom ställs alltmer krav på ”dokumenterad integration” i övrigt, till exempel genom test av kunskaper om kultur och traditioner. Sverige har genom att behålla generösa regler i dessa avseenden kommit att inta en alltmer unik position.

Folkpartiet har i sin politik ett antal förslag kring medborgarskapet, varav språktestet är ett. Det är obegripligt att övriga partier inte stött dessa krav.

Jag anser att Folkpartiets förslag rörande medborgarskap i grunden är bra, men att de behöver vässas vad gäller kunskaper om det svenska samhället.

Kom igen nu, politiker! Se till att de som får rätt att kalla sig svenskar även kan prata och skriva svenska samt vet vad Sverige är.

Socialdemokraterna           Centern            Miljöpartiet           Moderaterna         Vänstern          Kristdemokraterna

Kvalitet i vård och omsorg – vad menas konkret?

Häromdagen debatterade riksdagen riskkapitalbolag i välfärden. Jag följde debatten en stund på TV, men var sedan tvungen att bege mig till mitt planerade träningspass på Actic/Nautilus. Man får ju se om sin hälsa så att man inte alltför tidigt behöver bli ”kund” på ett Caremaboende.

Ett av de mest frekventa orden i debatten var ”kvalité”. Det viktigaste för debattörerna var att vårdinrättningarna (och även skolor för den delen) levererar ”kvalité”. Under den stund jag hörde på debatten kunde jag dock inte någon gång uppfatta vad man konkret menade med kvalité. Valfrihet är kvalité enligt vissa debattörer – det framgick. I det fallet handlade det, vad jag förstår, om att kunna välja mellan olika vårdgivare (vårdföretag). Kvalité kan även kopplas till mängden vårdande resurser (personal) enligt någon debattör.

Jag är nu i en ålder att det inom överskådlig framtid skulle kunna bli aktuellt med plats på ett äldreboende (om jag inte kämpar på för fulla segel hos Actic). Därför är det för mig aktuellt att fundera över hur jag skulle vilja definiera kvalité och valfrihet.

För det första så struntar jag egentligen i VEM som driver det äldreboende som jag så småningom eventuellt måste vara kund hos. Det är HUR verksamheten är utformad som jag bryr mig om. D v s att jag får mina krav tillgodosedda.

Därför måste kvalité och valfrihet definieras i operativa termer. Kalla det mål. Mål skall kunna följas upp. Om vårdgivaren inte når överenskomna mål skall denna straffas och tvingas att antingen nå målen inom en bestämd (kort) tid eller mista sin rätt att vårda.

Vad skulle då kunna vara mätbara komponenter i ett kvalitetsbegrepp som utgår från ”kunden”? Bl a dessa, vad mig anbelangar (utan inbördes ordning):

• God mat (enligt min bedömning)
• Att jag varje dag får välja mellan olika rätter. Det är ju inte säkert att jag villa ha samma mat som de övriga. Jag kan acceptera att dagen innan tala om vad jag vill ha.
• Att jag själv får bestämma vad jag vill dricka till maten. Inga andra restriktioner än att jag inte får bli så full att jag stör andra.
• Att jag får äta när jag vill (inom vissa gränser).
• Att jag får lägga mig när det passar mig.
• Att jag får stiga upp när det passar mig.
• Att jag får gå ut (vid behov med hjälp) när jag vill gå ut – inte enligt ngt schema.
• Att när jag kallar på hjälp, så skall det komma hjälp inom loppet av 3 minuter. Åtminstone skall någon i personalen inom den tiden ha kollat vad som står på.
• Snurrar det till i huvudet på mig så att jag gör konstiga saker skall det finnas personal som märker detta och kommer till undsättning.
• Att dusha när jag vill och få hjälp med det om jag behöver det.
• Att ha rätt till ett enskilt samtal med någon i personalen varje dag i minst 15 minuter.
• Att anhöriga och vänner får komma på besök när jag och de vill och att de då skall kunna få kaffe och en kaka (till rimligt pris). Vill de äta någon måltid med mig skall de få det om de meddelat boendet dagen innan.

Detta betyder att jag inte ställer krav på en viss mängd personal. Det skall vara så mycket personal och andra resurser att mina krav blir uppfyllda. En gång i månaden skall jag och vårdinrättningen göra en uppföljning av hur väl målen har uppfyllts. Om det behövs skall jag få hjälp av någon anhörig (eller annan person som har mitt förtroende) att bedöma måluppfyllelsen. Om vårdföretaget och jag har olika uppfattningar, så är det min uppfattning som gäller. Uppföljningen skall vidarebefordras till den som betalar för min vård (kommunen). Brister vårdgivaren i måluppfyllelsen skall denne åläggas att omgående rätta till problemet. Om detta inte har skett inom en vecka får man inte betalt och kan ev straffas på annat sätt.

F n har jag ingen egen erfarenhet av äldreboende. När jag får det kan det mycket väl tänkas att jag vill komplettera kraven.

Jag ställer min kravlista till fritt förfogande för det eller de partier som vill driva frågan om valfrihet i den bemärkelse jag här angett.

DN1                     DN2                  SvD                      HD                 Arbetarbladet

Socialdemokraterna        Folkpartiet      Miljöpartiet     Moderaterna     Vänsterpartiet    Centerpartiet

Se även